Lovisa

De två sista morgnarna har jag varit duktig och produktiv till min egen förvåning (och förtjusning). Igår som sagt vaknade jag och körde ett jympa-pass efter frukost, och idag - håll i er nu - har jag redan fått mycket gjort på geografi-arbetet och klockan är inte ens 11!

Mucho bene, som pappa sa när han skulle försöka sig på att prata italienska. Hoppas han inte försöker sig på det igen när italienaren är här.

UGH!! Jag får panik!!! Hur ska jag få ihop 2 sidor om SANDDYNER!!???

Jag märkte det knappt i fredags, känslan som brukar infinna sig när det är lov på G. Man blir alltid extra glad vilket gör att det går lättare att uthärda de sista lektionerna. Den känslan kom aldrig i fredags, det var lite skumt. Jag antar att jag varit så mitt uppe i allting att jag inte hunnit inse att nu väntar en vecka utan skola!

Började lovet med filmkväll med vänner i upplands väsby, vi såg "Children of men" och "Eurotrip".. lite kontrast där kanske. Den första var faktiskt väldigt bra, fast deprimerande.... "Eurotrip" är "Eurotrip", amerikanarnas fördomar om Europa ihoptryckta under en och en halv timme. Väldigt rolig en och en halv timme!

Idag fyller min lillasyster år, så kl 10 skulle vi sjunga för henne. Hon fick fina presenter, t.ex en cool grej som jag inte skulle tacka nej till. Ett 3D-skissblock, verkar skithäftigt ju, måste se hur det funkar och om det är nåt speciellt..
Jag blev ensam  hemma för några timmar och då passade jag på att städa  rummet. Tacos till middag, melodifestivalen och tårta.

Imorgon ska jag försöka jobba på Sicilien-fotoalbumet och sen blir det middag och teater med Nattis i stan. Ska bli hur mysigt som helst. Nu ska jag gå och lägga mig.
ciao

fortsättning på Aventura-nyheter.. jag mejlade deras "booking agent" igår, förklarade läget och frågade om de skulle komma till kanarieöarna någon annan gång i år. Redan efter några timmar fick jag svar:

Hello Sweetie,   Thanks for the support you given us,...    Don't worry we will make it there , before the year is over...   Stay in touch and we will keep you informed..   Regards,


Sweetie?! Ja ja, jag är nöjd med svaret iallafall! Det finns hopp...:)

Härlig dag alltså. Slutade mina lektioner för snart två timmar sen, har precis ätit lunch med Sara, Mariam och några till. Jag lärde mig att säga "hej, jag heter Lovisa" på språket som man pratar i Marocko.. kommer inte ihåg vad språket hette dock..berberiska?

Nu ska jag snart iväg till studievägledaren och fixa så att jag får italienska steg 2 också..håll tummarna

Haha jag och Sara har precis valt aktiviteter för livslustdagen om en vecka. Vi valde Grafittimålningo och Badminton haha - hur ska det här gå??

I helgen har jag:

- Skrivit ett arbete om vulkanen Etna
- Läst en himla massa kapitel i Persuasion
- Pluggat italienska
- Bakat scones
- lyssnat på italiensk musik
- Bevakat flyg-priser till Gran Canaria
- Tagit hand om syrran som har öroninflammation
- Planerat med Micaela inför i påsk ;)

Det visade sig att kusinerna har sportlov veckan innan jag eventuellt är på Gran Canaria. Det var ju lite synd, men på något sätt ska jag väl kunna sysselsätta mig fram till klockan två på dagarna...:)

På konserten har vi iallafall bestämt att vi ska ta med oss en eller varsin Sverige-flagga. Hur många andra svenskar kan det finnas där liksom? Jag tror det var Julia som sa att varje gång man går på konsert så tänker man alltid: Åh om jag har på den här så kommer han säkert märka mig!! Självklart är det ju inte så. Men ändå, man vet att man själv är där, man står ett visst antal meter från sin favoritartist och även om det är många fler så vet man att man är en del av det hela på något sätt.

 Fast om jag och Micaela är dom enda svenskarna på konserten och står ganska långt fram så finns det ju en liiiiiten chans! Och med tanke på hur mycket dom pratar med personerna i publiken så vill jag nog säga att det ser inte helt mörkt ut!   ;)

Min lärare är verkligen rolig. Oftast pinsam också. Hon brukar skoja, men hon kan vara helt allvarlig när hon gör det. Som idag till exempel. Jag, Karro, Julia och min lärare pratade om italien-utbytet och vilka italienare vi fått. Min lärare frågar mig:
- Men Lovisa, du fick en kille va?
- Japp
- Ahaaaaa och det är okej?
- Ja ja, det är helt okej
- Så du känner dig inte obekväm eller någonting med det?
- Nejdå, det är lugnt
- Ahaa vad bra. För du vet om det skulle hända något...... (lång paus där jag väntar mig något i stil med: "så kan vi alltid byta"/"så kan du alltid komma och prata med oss")

....så måste du bjuda oss alla på bröllopet!!!!

Idag när jag gick till skåpet efter att ha pluggat med Jessie så sitter det några tjejer vid mitt skåp. Det pågår en konfrontation, en tjej säger ifrån och det är ett väldigt personligt samtal. Någon blev sårad av något som någon annan sagt och det släpptes ut i luften just där och då. Precis när jag står och försöker få upp mitt skåp. Jag vill såklart gå därifrån så fort som möjligt så att de kan vara ostörda, men självklart ska skåpet krångla. Först öppnas det lite, men där sitter det fast. Går inte att stänga eller öppna helt. Minuterna går och tjejerna fortsätter med sitt väldigt privata samtal. Inte direkt bra stämning. Efter några sparkar här och där öppnas ändå skåpdörren och jag kan lägga in böckerna och är som vanligt tvungen att smälla igen dörren stenhårt. Det var bara så hemskt! Visserligen får de ju skylla sig själva om de sitter på en sådan plats, och jag kan ju inte hjälpa att jag har skåp där. Men allt kändes bara så fel, och det var liksom jag som började skämmas. Usch.