Lovisa

Hemma igen nu!
Påsklovet spenderade jag, som de flesta kanske vet, i Málaga. Det var hur underbart som helst. Vi fick uppleva sol, strand, berg, skog, stad, påskprocessioner, tapas, små byar, kulturkrockar, och släktträff. Det sistnämnda var nog det allra roligaste, att leka med barnen i våra "spanska föräldrars" släkt. Det kanske blir ett eget litet inlägg om det lite senare.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur glad jag är att vi åkte på det sättet som vi gjorde, att vi bodde hos ett spanskt par och inte bara hotell. Vi fick ut så otroligt mycket som vi aldrig skulle få om vi åkt som helt vilsna turister. Bara det att man har någon som berättar om Andalusiens historia, lite bakgrundsfakta till allt man upplever, påsktraditioner och egna historier från barndomen är ju mycket intressantare än broschyrer och reseguider. För att inte tala om allt man lär sig om kulturen bara genom att umgås. Att de också, gång på gång, sa "om det händer nåt minsta lilla så ring!" och att de verkligen tog hand om oss som om vi vore deras döttrar gjorde att man kände sig trygg.

Det var verkligen med sorgsenhet vi kramade hejdå till våra vänner vid säkerhetskontrollen på Málagas flygplats. Innan vi åkte sa de: "Och ni vet ju var vårt hus ligger" och då kändes det verkligen att det var mycket mer än en vanlig turistresa vi hade varit på.