Lovisa

En sak jag har funderat lite på handlar om böcker.  Jag har precis läst en väldigt konstig bok, på spanska. Den är skriven ur ett jag-perspektiv och innehåller många fula ord och denna person är verkligen sjuk i huvudet. Självmordsbenägen, känslokall och konstig på alla möjliga sätt. En sådan person tycker jag är mycket mer intressant att läsa om än om en helt frisk och normal person som bara blir "utsatt" för saker, och reagerar som de flesta skulle.

Boken var väldigt mörk och vissa saker var nästan jobbigt att läsa. Provokativt. Men den är ju fortfarande skriven ur huvudpersonens perspektiv, och inte ur författarens.

 Man kan väl läsa en bok och tycka att den är bra även om man inte håller med huvudpersonen?

Språket är vulgärt men det är ju ur en viss persons perspektiv som uttrycker sig så av en anledning. En roll. Det är ju inte författarens personlighet som det handlar om. Till exempel, man skulle ju inte tycka illa om en skådespelare bara för att han spelar en elak roll? Det beror ju på hur skickligt han gör det.

I det här fallet tycker jag att författaren har ett skickligt sätt att berätta på. Det är lite som en film, eller en dikt. Fragment av tankar, åsikter och händelser.

Den är lite obehaglig att läsa, samtidigt spännande och intressant.