Lovisa

Idag rensade jag bland mina mejl (det var över 800). De allra flesta kom från facebook - Julia och Cindi, känn er träffade...Men vissa mejl var faktiskt ganska roliga att kolla på. Hur gamla som helst. Det var mest kedjebrev och egentligen inte så viktiga saker. Men så kom jag till de tre allra sista mejlen. Jag hade glömt bort dem totalt och tur var väl att jag inte raderat dem. En vän skickade egen-skrivna dikter för ett och ett halvt år sedan eller så. Bara "Jag har skrivit lite, kan inte du läsa och säga vad du tycker?" Det ska tilläggas att de var på spanska, och då förstod jag dem inte riktigt lika mycket som nu. Därför var det extra kul att se att jag faktiskt kunde förstå allt. Jag blev nästan helt rörd, de var så bra. Och så personliga.


Jag beundrar verkligen dem som kan skriva så personligt och utan problem dela med sig till folk. För mig är det jättesvårt. Jag tror vi diskuterade det, några musikare, i samband med treornas egna låtar-konsert. Att om man skriver till exempel en låt om något så kommer folk direkt att tänka Jaha, så hon har varit med om det... och undra. Jag klandrar dem inte, för så gör ju jag också med artister jag lyssnar på.

Det ska jag bli bättre på. Speciellt tills när vi ska få göra en konsert med egna låtar. Låt folk undra.