Lovisa

Är det inte mest normalt att växa ifrån fobier och rädslor? Att när man växer och mognar så inser man att det man varit rädd för inte alls var så farligt? För mig är det tvärtom. Jag var aldrig rädd för sprutor när jag var liten. Det var alltid en glad sjuksköterska som pratade och på en sekund var det över, och belöningen; ett klister- eller bokmärke.

Idag var det en sjuksköterska som inte alls var lika glad. Hon pratade ingenting utan höll upp nålen som jag stirrade vettskrämt på. Ska den där in i min arm? -stick- Aj. Kollar på armen för att se om sprutan är ute. Nähe. Hon har visst inte ens tryckt in vätskan. Någon sekund senare tar hon ut den, och tar snabbt ett plåster och sätter på.

Inget klister- eller bokmärke.