Lovisa

Har tänkt på en sak på senare tid. Marijuana närmare bestämt. Inte för att jag tycker att det är något för mig såklart, men jag har bara tänkt på acceptansen i olika kulturer. En bloggerska vars blogg jag följer nästan dagligen tog upp det i samband med Lindsay Lohan. Fick ingen chock, men blev förundrad, när hon sa i en kommentar att typ alla röker på därborta (Hon bloggar från LA). Jag kan verkligen inte så mycket om droger, men har hört att marijuana inte är lika farlig som det andra, men att det är inkörsporten till tyngre saker. Det är ju ganska accepterat i staterna och jag blir alltid lika rädd när jag hör det och samtidigt lite irriterad på mig själv eftersom det inte är någon nyhet. Kirsten Dunst gick för ett tag sedan ut i media och tyckte att om alla rökte på skulle världen vara en bättre plats. I nästan alla TV-serier man ser, speciellt från Kalifornien, förekommer droger. Exempelvis när Seth i OC ska söka till något college, men för att han ska orka plugga hela natten så röker han på och missar istället intervjun. I six feet under finns också en massa sådant, men där är det lättare att smälta det eftersom den serien i allmänhet är ganska allvarlig. Den är inte lika lättsam som OC. Six feet under är ju en enda stor tragedi medan man kan "heja" på någon i OC, vilket jag tycker är väldigt svårt för så fort Seth rökte på kom en reflex i  hjärnan som sa att han är dum. Jag hajar till varje gång det upkommer i ett sådant sammanhang, jag tycker alltid att det är lika sorgligt.
En händelse som verkligen skakade om mig inträffade när vi var i Istanbul. Jag har aldrig varit så nära droger förut och jag låter väl som värsta barnrumpan kan jag tänka (ingen stor grej, kanske vissa tycker). Hursomhelst, vi stod på ett torg påväg hem från en båtfärd när en massa fyrverkerier lyste upp himlen. Hela sällskapet stannade för att titta. Bredvid oss stod en kille, ungefär i min ålder, med en påse med något vitt i som han andades i. Han var helt klart påverkad av något. Superglad, helt lugn och helt borta. "pow" sa han hela tiden för att härma fyrverkerierna samtidigt som han kollade på oss och försökte få kontakt. När vi gick böjde han sig ner och sa: " love you". Kommer aldrig glömma hans blick. Det var så otroligt tragiskt och jag kunde inte släppa det på flera dygn efteråt. Det faktum att han var därute helt själv också. Han hade det nog inte så lätt. Helt själv ute mitt i natten, hög, vad är det för liv?