Lovisa

Så sa de ofta i en film vi just sett på italienskan. Den heter "La vita é bella" och utspelar sig i Italien under andra världskriget. En man, Guido, träffar en kvinna, som han alltid hälsar med "Buongiorno principessa!" och de blir kära och får en son, Joshua. En dag blir Guido och Joshua hämtade med tåg för att föras till ett arbetsläger. Mamman, som blir helt förtvivlad, insisterar på att följa med - fast hon inte står med på listan över de som ska åka. De kommer iallafall dit och Guido och Joshua skiljs från mamman. För att upprätthålla hoppet åt sin lille son säger Guido att hela "utflykten" är ett spel. Det är ett spel där man ska samla poäng och när man fått 1000 så vinner man en stridsvagn (något som sonen velat ha länge). Pappan lyckas övertala sonen hela tiden och mycket händer. En väldigt stark scen är när Guido och Joshua lyckas komma åt mikrofonen när vakterna är borta. "Buongiorno principessa!" - ropar Guido och Joshua pratar vidare. Mamman hör, från en annan del av lägret där hon sorterar kläder, hon blir överlycklig. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka. Se filmen!