Lovisa

Solnedgången är röd, precis som klänningen och skorna. Fredag kväll, därför är vägen till bushållplatsen lätt och kort. Hållplatsen är tom och jag är nöjd med spegelbilden på glasväggen. Bara fem minuters väntan.
Jag skiter faktiskt i att det kanske ser konstigt ut när jag mimar till min favoritlåt på bussen.
Jag struntar i att det kanske hörs lite för mycket när jag slår takten med foten, för det är musik, det är vänner och jag har inte känt mig så här glad på länge.

:D