"Och tänk att äntligen få vila.."
Jag minns en dag på oceanen
emot oss kom ett ensamt skepp
Jag stod och tittade vid relingen
i skeppets akterstäv
fladdrade en fana
Där vinkade den svenska flaggan
Då tänkte jag att dessa män
och kvinnor där på skeppet
far vår väg tillbaks
Vi seglar bort
De seglar hem
Hemma var ligger det någonstans?
Kan någon ge svar?
Nu är det midsommar och dans
hos mor och far
En plats där jag får vara stilla
där ingen tränger sig inpå
Jag vill få skapa mig ett eget bo
för mig och för min man
och för våra ungar
Och tänk att äntligen få vila
Få sova i sin egen säng
Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna
Du ska snart få komma hem
Hemma var ligger det någonstans?
Kan någon ge svar?
Nu är det midsommar och dans
hos mor och far
Vägen vi färdas den bär bort
aldrig tillbaka
Hemma var ligger det någonstans?
Vem kan ge svar?
Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna
Du ska snart få komma hem
- "Hemma" ur Kristina från Duvemåla
Den här låten är för mig omöjlig att nynna, lyssna, än mindre sjunga på, utan att tårarna strömmar. Den betyder så mycket. Och Helen Sjöholm sjunger den så underbart.
Det är en dröm är att kunna sjunga den här för publik utan att rösten storknar och snyftingarna tar över. För det har jag inte lyckats med hittills, ens ensam för mig själv.